Som
bloggare (läs
kändis) så vet jag vikten i att vara ärlig mot mina läsare.
Lögner går fet bort (soooo not fashion).
När vi ändå är inne på ämnet måste jag bara berätta det sjukaste som hände mig på lunchen idag. Jag och två kollegor skulle gå och äta, dem serverade nämligen
hel grillad häst på lunch resturangen bredvid. Pga. av kylan idag så valde vi att ta min bil dit, vilket vi inte skulle ha gjort. På vägen dit märkte vi att det vart blixthalt på vägen. Jag kunde inte göra något,
varken styra, bromsa, titta eller tala. Så jag bara satt där,
stel som en lik medans tårarna föll från mina ögon. Bilen fortsatte att att slira runt på vägen, och helt plötsligt ropar min kollega "se upp, en häst!". Och vad händer?! Jo, vi kör på den. Detta kan man se som både något bra och dåligt det bra var ju att vi slapp glida rakt in i huset lite längre där dem tillverkar bomber (aa, ni kan ju tänka er hur det skulle ha slutat) och det dåliga va ett det just i denna stund låg en döende häst på marken. Jag (
snabbtänkt som jag är) springer snabbt ut för att kolla hur det är med hästen.. Jag frågar hästen vad tusan han gör i dessa krokar och med gråten i halsen och blod rinnandes i mungipan svara hästen "-Jag letar efter min bror, han ska tydligen vara här i krokarna". Nu tittar vi alla på varandra med samma blick, blicken som talar om att hans bror är den helstekta hästen som vi är på väg att sätta tänderna i. Jag, som en sanningens kvinna och ÄVEN bloggare kan inte annat än att vara ärlig som stackarns häste och säger följande "-
Åååh.. åååååh du modige häst. Denna resa du gjort har varit modig och ack så vacker. Men även om jag inte kapat dina arma små den och ej krossat din insida hade det varit försent.. känner du lukten?" frågar jag med vishet i rösten. Hästen svarar
"-Vilken lukt?" jag svarar
" -Lukten av helstekt häst!" hästen svarar "-Ja!" jag säger.. "-Det min vän, det är inte vilken lukt som helst. Det är Gösta,
din broder, som just nu serveras på resturangen bredvid!" Han försöker lyfta sin lilla krakhals för att snegla resturangen, och han lyckas. sedan vänder han huvudet tillbaka på oss och yttrar dem sista orden vid liv
"Oh fool, damn you fools!" han lägger av en liten fis och sedan är han borta. Jag drar mig i håret och skriker
"-NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!! han förtjänar det inte, ta mig i hans ställe!"
Men det var för sent... Så med denna hjärtekrossande historia vill jag förmedla ett par visa ord,
LJUG ALDRIG MINA VÄNNER... aldrig...
Och som den vise och feta Fatamore som jag är vill jag igen förmedla dagens visa ord:
Thumbs up for the truth!!
